MEN jag älskar umeå och jag älskar mitt liv i umeå. Hade inte kunnat trivas bättre med tillvaron än jag gör just nu och jag är verkligen den bästa versionen av mig själv här. Har så ovärdeliga vänner runt mig att kärleken till dom nästan får mig att explodera. Samtidigt som jag känner mig engagerad, involverad och en del av både staden i sig och staden som studentstad. Tänk att jag ska lämna detta?? Tur att umeå finns kvar och är lika magiskt även efter mitt utbyte =) Men det kommer helt klart bli ett tårdrypande farväl.

 

Ikväll har iallafall flera saker från italiens checklist bockats av, vilket är en lättnad. Boendejakten går helt okej och jag ska till och boka flyg snart. Inte nog med det så har jag fått mitt resestipendium in på kontot också! Ni som hängt med ett tag kanske minns att jag inför studenten fick en summa på 25000 kronor för utlandsstudier, i en fin ceremoni med landshövdningen? Då kändes allt overkligt, långt borta och konstigt. Nu är det PÅ RIKTIGT :D

 

...update: så var biljetterna bokade!!! ÄR SÅ RÄDD men exalterad i nån kaosartad mix

Hallå där! Här har vi en obotlig dagdrömmare som tar med sig sin jordglob till sängen om kvällarna för att snurra den i inspiration. Jag gör allt jag kan för att få fantasier att bli verklighet och det här är min dagbok där jag sparar mina äventyr! Personlighetsnivån är för hög för att allt ens ska vara intressant som utomstående, men här och var kanske det är lite halvkul att följa med ändån. 

 

Första gången jag reste ensam var en sommar under gymnasiet då jag for för att göra volontärarbete i albanien. Blev hjälplöst förälskad i att resa och var snabb iväg igen efter gymnasiet, då ett sabbatshalvår ägnades åt solo backpacking i sydostasien å nya zeeland. Därefter blev det in på universitet men snabbt ut igen för livets stora dröm: en utbytestermin! Min erasmus i italien blev livets fjälltopp och det magiska halvåret följdes av ett par månader luffandes runt i östeuropa. Blir såld gång på gång och längtar jämt efter nästa utflykt!