CASA DOLCE CASA ♥
Orealistisk känsla att sitta från hem till hem, att jag redan efter fyra månader var på väg tillbaka mot forli! Här kommer tusen bilder som jag äntligen orkat rensa igenom för att spara här i bloggen
Anna och kate hämtade mig på tåget och det var sånt kärt återseende! Jag och kate (ryssland) tajmade våra återbesök och bodde båda två hemma hos anna under veckan
"Vad vill du göra sara?" ÄTA PIADINA!!!! Så första stoppet blev på min favvopiadineria. FAN va jag älskar piadina, mat typiskt för mitt landskap emilia romagna
Fina piazza saffi, stadens centrum, min lägenhet ligger en halv minut in på gatan som går från bortre högra hörnet
Heeeelt galet många överlyckliga kramar skedde dessa dagar och jag önskar jag hade nån som smygfilmat dom allihopa
Självklart gick vi på aperitivo, anna daisy jerry kate å je här
Favvococktailbaren som ligger på innegården granne med min lägenhet
Tänker inte ens skämmas för vilken nostalgibomb jag är. Min dörr ♥♥♥
Älskade alltid min dörr så himla mycket haha. Den är ju dels väldigt fin, men också är den omringad av härligheter. En gullig liten balkong precis ovanför. Favvococktailsstället på granninnergården därifrån man brukar höra livemusik. Mitt emot en grym restaurang med så mysig uteservering, och deras livemusik ställer sig som precis vid min dörr när de underhåller. Samt bredvid en så gullig liten typisk romagnolo "restaurang" (bild nedanför). Alla dessa saker gör att jag inte vet hur många gånger jag kommit hemåt å ba. HÄR BOR JAG. DET DÄR ÄR MIN DÖRR. FAN VA FINT DET ÄR. Och tagit kort. Och bett andra ta kort på mig med det omkring. Det är bara sån fantastisk känsla däromkring, så att återse min dörr gjorde mig lycklig ända in i benmärgen. Nu är dock papperslappen med "Ludovica och Sara" borttagen men kvar står Caruso. Den plingar man för att komma hem till mig ♥
Det här är alltså PRECIS granne med mig. Så yttepyttelitet, ett bord inne och ett bord ute. Så man ba går utanför dörren och ber världens gulligaste italienska gammpar om una piadina con pomodoro e mozzarella, si vorrei mangiare fuori per favore :-D
Frukost/fikahaket bread and breakfast där dom kände igen vår återkomst och hälsade oss välkomna tillbaka
Soveniour (stavning?) från min erasmus!!!! 15kronorsvinet jag inte vet hur många flaskor jag druckit av hahaha
Ett annat obeskrivligt gulligt ställe på min gata ett par minuter bort. Där åt jag sista frukosten med lorenzo när vi sa hejdå i somras så det är ett ställe som ligger kärt om hjärtat.
Corso armando diaz - min gata
Parco urbano
Parco urbano
Våra eviga fotspår på corso garibaldi, mitt andrews och annas. Det var så himla tråkigt att andrew inte var där, han bor ju i tyskland nu. Typiskt när ens, jovars topp 3, sakningsobjekt va precis den som inte skulle vara omkring. Gick iallafall till våra fotspår och badade lite i nostalgi :-)
FORLÌ ♥ Mitt hemma i italien.
Vissa gillar inte nostalgi, jag älskar nostalgi. Jag och kate tog en nostalgieftermiddag och bara gick omkring på platser vi gillade, ställen vi var på mycket etc. Vi skrattade så gott åt oss själva att dom flesta lägger pengar på att resa till paris och fotar eiffeltornet. Vi lägger 3000 kr på tur och retur en "skitstad" i italien som ingen ens känner till, och fotar saffi kebab hahaha. Här har vi ätit många nattkebaber ;-)
Så fick jag äran att faktiskt besöka min lägenhet också, jag har ju ordnat boende till en umeåtjej så då fick jag komma över. Tanke 1: Det syns att det fortfarande bor en svensk där för hon har skor i hallen!!! Italienare går ju runt med sina inne och tar av sig dom vid sängen innan läggdags....
Två av fyra svenskar som bor i forli i år. Jättejättekul att få vara och hänga i min lägenhet, samt att träffa dessa härliga pinglor!
Nostalgiöverdos när jag såg dessa ljusstakar som jag dudu och andrew köpte. Jag ville så gärna göra det mysigt på våra middagar med nedsläckta lampor och levande ljus, men mina italienare AVSKYDDE detta för dom ju "inte såg sin mat!!!!" hahah som vi skrattat gott åt detta. Samt när jag fick min vilja igenom när middagar var på tu man hand, så att jag både med giovanni och med andrew haft över en karl på middag, släckt lamporna, tänt ljusen och myst på. För mig är detta naturligast i stan, för andra är detta en dejt där jag försöker förföra mina manliga vänner. Nån gång kom annat främmande över och så fort giovanni gick ut och rökte sa hon bestört "förlåt att jag kom hit och avbröt jag hade ju ingen aning att ni skulle ha en dejt!!!" haha så jag var tvungen att fota ljusstakarna och skratta åt det med giovanni. På tal om giovanni så började han ju dessutom sjunga låten jag lärde honom i februari (!), som vi sen dess inte sjungt, på felfri svenska?!?! "Du är så fin och jag tycker om dig, ingen är så fin som du i hela världen". Hjärtat brast av kärleksbomb, frågade hur tusan han kan den än och till och med BÄTTRE ÄN DÅ? Varpå han svarar att lappen jag skrev texten på sitter uppe på väggen i hans rum. Ett oerhört behov att ge honom massa gos kom. Det som är lite extra härligt med det är att giovanni är den som är minst intresserad av sverige och allt som hör till (förutom zlatan). så det är liksom lite oväntat att han skulle värdesätta en sån där grej :-)
Hur som, jag var tillbaka och besökte min lägenhet igen också men den gången va det inte lika härligt å kul. Den gången grät jag som ett barn. Stog i mitt gamla rum och mindes allt för väl hur jävla tomt det var min sista dag där, vilket helvete det var att städa ur mitt liv därifrån, och hur jag stog uppgiven mitt i allt det tomma och andrew kom och kramade mig och var lite djup, andrew som aldrig är djup. Fan va jag grinade då och fan va det fick mig att grina igen. Det är sån hemkänsla där och det är läskigt att ha en sån dragandekraft till någonting långt hemifrån, någonting som man inte vet om man kommer få se igen. Det där är ju MITT hem, men hade nån annans grejer i sig.
Nostalgiöverdos när jag såg dessa ljusstakar som jag dudu och andrew köpte. Jag ville så gärna göra det mysigt på våra middagar med nedsläckta lampor och levande ljus, men mina italienare AVSKYDDE detta för dom ju "inte såg sin mat!!!!" hahah som vi skrattat gott åt detta. Samt när jag fick min vilja igenom när middagar var på tu man hand, så att jag både med giovanni och med andrew haft över en karl på middag, släckt lamporna, tänt ljusen och myst på. För mig är detta naturligast i stan, för andra är detta en dejt där jag försöker förföra mina manliga vänner. Nån gång kom annat främmande över och så fort giovanni gick ut och rökte sa hon bestört "förlåt att jag kom hit och avbröt jag hade ju ingen aning att ni skulle ha en dejt!!!" haha så jag var tvungen att fota ljusstakarna och skratta åt det med giovanni. På tal om giovanni så började han ju dessutom sjunga låten jag lärde honom i februari (!), som vi sen dess inte sjungt, på felfri svenska?!?! "Du är så fin och jag tycker om dig, ingen är så fin som du i hela världen". Hjärtat brast av kärleksbomb, frågade hur tusan han kan den än och till och med BÄTTRE ÄN DÅ? Varpå han svarar att lappen jag skrev texten på sitter uppe på väggen i hans rum. Ett oerhört behov att ge honom massa gos kom. Det som är lite extra härligt med det är att giovanni är den som är minst intresserad av sverige och allt som hör till (förutom zlatan). så det är liksom lite oväntat att han skulle värdesätta en sån där grej :-)
Hur som, jag var tillbaka och besökte min lägenhet igen också men den gången va det inte lika härligt å kul. Den gången grät jag som ett barn. Stog i mitt gamla rum och mindes allt för väl hur jävla tomt det var min sista dag där, vilket helvete det var att städa ur mitt liv därifrån, och hur jag stog uppgiven mitt i allt det tomma och andrew kom och kramade mig och var lite djup, andrew som aldrig är djup. Fan va jag grinade då och fan va det fick mig att grina igen. Det är sån hemkänsla där och det är läskigt att ha en sån dragandekraft till någonting långt hemifrån, någonting som man inte vet om man kommer få se igen. Det där är ju MITT hem, men hade nån annans grejer i sig.
Christian fyllde 20 så då fick jag presenter och han fattade ingenting, här är det visst inte en naturlig grej att ge varandra saker bara sådär haha men han blev glad iallafall!
Klassiska torsdagkvällar spenderades ju alltid på moquette, och likaså den här gången. Kände så klart såååå mycket färre än tidigare men skulle ändå vilja uppskatta att jag under min forlitrip typ träffade kanske 30 personer jag känner. Det är ju jättemånga det med, bara himla mycket färre haha!
Delade dubbelsäng med dessa donnor och skedade nätterna igenom
Åt såklart sååå mycket god mat
Giovanni och benedetta på aperitivo med (nästan) alla mina italienska hjärtan
Makalöst fantastiska lapo och giorgia ♥ Mina italienska vänner betyder så oförståeligt mycket för mig, även dom av dom som jag egentligen personligt inte är så nära till tex lapo. Ändå var det guld att få träffa honom och de andra så mycket som bara möjligt denna veckan och att de faktiskt gjorde sån ansträning för att få till det.
Hamnade på erasmusfest
Aperitivo med bästiga människor!
Mera nostalgi, min massiva bakiscraving hahah
Sen kom SHANI och överraskade från frankrike!!!! En annan erasmus vi inte visste skulle komma. Så här satt vi på en random som bara den erasmus reunion i forli
Min älskade gelato, mitt bästisställe en bit utanför stan som jag med glädje promenerade en kvart för att nå veckligen (i forli är det långt). Bästa smakerna ricotta mouse och bacio choklad. Ville såklart äta en igen, gick dit och berömde dom nå oerhört på min charmiga italienska, och när dom fick höra att det var sista dagen i landet bjöd dom på älsklingsglassen
Utsikt från dudu giorgias och benedettas lägenhet
Nästsista kvällen var jag ut och åt med alla mina italienare och bara tänkte att det ju blir hejdåt då också. Men så säger dom att nä hejdå säger vi inte förrän sista dan, oavsett ifall vi bara hinner ses fem minuter så ska vi ses imorgon för ett riktigt hejdå sara!! Detta betydde världen för mig och dagen därpå får jag hembjudning, att de alla är samlade så jag kan komma över. Spelade pingis, umgicks, hade det gott i några timmar och SEN kom kramarna. Hoppas de inte går allt för länge innan man ser dessa stjärnor igen :-)
Ville såklart äta LIVETS BÄSTA RISOTTO på LIVETS FAVORITRESTAURANG sista kvällen. Där brukade servitriserna känna igen mig och undra om jag ville ha samma bord som vanligt, vilket jag ju dock inte förväntat mig nu två säsonger senare. Men jag kommer in och först en tjej "men välkommen tillbaka!!! Kul att se dig" och så fort en annan får syn på mig säger hon samma. Vid beställning undrar dom om jag vill ha min vanliga rätt (!!!!!) och säger med ett skratt till mina vänner "she's famous here"!!!!! JAG. Är IGENKÄND. På en liten gullig restaurang man utifrån inte ens SER att det är en restaurang där. En bit utanför stadskärnan i en stad ingenstans på kartan. Hur sjukt är inte det?
Såhär ser uteserveringen ut på min fina hjärterestaurang
En av mina finaste vänner titta vilken stilig en va!!!! Giovanni ♥ Han som till och med yttrade orden "jo men jag kanske kan komma till sverige något nästa år" under vårt kramiga hejdå vilket 1, var superoväntat för han brukar säga att han aldrig nånsin skulle fara upp norr haha och 2, inte faktiskt behöver ske för att det skulle göra mig glad - bara att det sas va så härligt
Jag och jerry med sovenieren av vår vänskap - midsommarstången ;-)
Restaurang med bejbsen anna och jeong-a, å även jeong-a pratar om att komma upp någonting kommande året!! Hon är sånt härligt energiknippe man bara måste le runt. Och anna är så självklart att hon kommer komma så det behöver jag inte ens nämna.
Finaste härligaste halvsvenskaste daisy!! Här hade vi precis varit hon jag och massa italienare som jag faktiskt pratade trasig italienska med under kvälen! Annars snackar jag bara engelska med alla vänner där nere (vilket dom blir såååå arg över för han tycker det är sånt slös hahah, vilket han har rätt i, men det är jätteläskigt att bara byta språk från ingenstans tycker jag). Men med dessa människor som är daisys vänner och jag bara träffat nån enstaka gång, var det enklare, och väldigt väldigt kul att få sitta i italien och pröva vingarna av den italienska jag så tappert försökt bygga upp sen jag for. Daisy som aldrig hört mig (precis som nästan alla mina italienska vänner) tyckte det var så kul och blev jätteimpad :-D Kuuul
Sen var dagen kommen... Gråtskål och hejdå
Hejdå forli
Men lyckan var inte riktigt över än!! Lorenzo har ju flyttat till frankrike men kom tillbaka tajmat till mig, och han är från bologna (staden forli är "förort", en timme därifrån) så jag tågade till honom och han plockade upp mig på stationen. Oväntat tog han med mig hem till sin familj som så insisterat på att få träffa mig, där jag möts av italienska gulligheter om att dom hört så mycket om mig. Det luktar nybakt och jag får frukosta med denna härliga familj som får mig att skratta.
Lorenzo ville så gärna spela låter jag skrivit till forlifamiljen för dom haha dom tyckte den va kul. Och pappan jobbar på ikea så han kunde massa random saker om sverige som han berättade om på italienska :-P
Alltså denna man!!!! Fan va jag jämt är lyckligast i stan runt honom! Här står vi i hans pojkrum, vem hade kunnat tro de första gången vi träffades hemma hos giovanni i januari :-D
Så skämde han bort mig så pass att han skjutsade mig hela vägen till flyget, allt för att vi skulle kunna umgås så mycket som möjligt
Vilken ära va att få avsluta en sån härlig vecka hemma i forli med att en av dom viktigaste personerna jag har där kramade mig hejdå vid tullen ♥ Drömmer redan om när jag ska få åka tillbaka till detta land som lagt sig FÖR kärt om mitt hjärta. Jag är nästan destruktivt förälskad, från att vara en som inte för allt i världen kunnat förstå hur folk väljer att se samma ställe om och om igen istället för att utforska mer, till att vilja lägga varenda krona och ledig helg på att få vara i italien. Tänka sig hur det kunde bli va, det trodde jag inte våren 2014 när jag tackade ja till min forliplats :-) Vilken tur jag hade, gud vad bra allt blev.