Det är sisådär två år sen jag tog studenten och sen dess har jag varit i 24 länder kom jag fram till idag. Bannemig vad jag unnat mig! Det gjorde mig inspirerad av mig själv (det är ok att vara nöjd) och fundera vidare kring vad jag haft för mig.

 

Hälsat på syrran när hon bodde i USA

Jobbat en sommar

Backpackat ensam ett par månader i Asien

Backpackat ensam fem veckor i Nya Zeeland

Åkt på solsemester till Spanien

Åkt själv till London/Bristol

Flyttat hemifrån och bott i fyra olika hem sen dess; två rum och två lägenheter

Pluggat till mig drygt 1,5 års universitetserfarenhet

Bott i Italien i ett halvår (å rest massa medans)

Backpackat ensam i Italien/Östeuropa i ungefär två månader

IGÅR BOKADE JAG BILJETTER TILL FORLI. Helt spontant och konstigt och awesome och bäst. ALLTSÅ HELT  SJUKT. Ska få gå mina italienska gator. Sitta i min lägenhet (cissi om du läser det här så jaaa jag förväntar mig att få komma och hälsa på hos OSS) (för er förvirrade så har en psykologstudent från terminen under mig åkt till forli för erasmus och flyttat in i mitt rum). Hoppa in i famnen på min bästis anna. Krama min flatmate dudu. Träffa christian, giovanni, giorgia, daisy, jerry, valerio, etc, etc, etc. Äta favoritrisotton. Köpa bästa gelaton. Dricka våra standardcocktails på våra stammisställen. Mingla på moquette. Köpa 15 kronors-vin. Alltså, hur lång kan denna lista göras? JAG SKA HEM TILL ITALIEN OM EN MÅNAD ♥

 

När jag hejdålunchade med cissi inför hennes avfärd bröt jag ihop av att önska henne lycka till på italienska och se henne gå iväg för att snart fara till mitt forli. Klasskompisarna undrade vad  tusan som pågick? Vem var hon? Vad gjorde hon med dig?? Och i böl svarar jag "hon ska på mitt uuubyyyteeee". Får som svar att dom inte förstått ens för en hundradel hur magiskt jag hade det. Men jag trodde inte jag skulle ha möjlighet att lämna skolan, dvs inte kunna komma den här terminen. Men så igår eftermiddag fick jag nys om en slapp vecka och utbrast tveklöst DÅ ÅKER JAG TILL FORLI!! Ringde alla vännerna där och samma kväll var sas-bekräftelsen i inkorgen. Hujedamig. Att få åka tillbaka redan, medan jag fortfarande känner människor där, medan separationsångestsåret fortfarande är öppet haha. Alltså åh, är så glad för mig!

Nu har jag installerat mig så fint hemma i umeå och mår världsgott. Överlever nog med lyckligt stor marginal trots att inte få resa ;-) Ska väl börja skriva lite i saraling.blogg.se igen så vänd er dit nu istället!