Dom bjöd med mig att hänga på ut på lunch. Verkligen så himla fina killar allihopa! Sen efter kanske två timmar ihop avbryter en samtalet och säger men vänta förresten vad heter du? Haha så hade vi inte ens presenterat oss. På bilden ovanför är det riccardo och fabio, sen var det även francesco, lorenzo och federico (älskar att det var sånna typiska namn, saknade bara en giovanni och giuseppe hahah). När vi ätit upp och ska betala säger dom NEJ till mig "we're italian, you know we wont let you pay" och ja det är så himla sant. Minns så väl när christian vägrade låta mig köpa shots till oss för jag var tjej och inte ska betala?! Vi har ju inte detta alls i sverige. Så trots tjat fick jag inte betala min egen mat haha. Så snällt såklart och det var sånna detaljer som fick mig att känna så himla tydligt att dom var italienare. Som att jag var tillbaka för ett tag. Att höra italienskan runt mig. Att från napen vi gick hem och tog vakna upp av att höra cazzo (vanlig svordom) och tycka det var världshärligt haha. Blev så fantastiskt nostaligisk och bara log av att lyssna på deras samtal om ingenting. Kändes töntigt mycket hemma. Älskar italien så mycket, älskar italienska så mycket, älskar italienare så mycket. Saknar italien så mycket, saknar italienska så mycket, saknar italienare så mycket.

 

Det är kul för dom tycker det är lika kul som jag att umgås - annars brukar större sällskap vara lite svåra att smälta in i för dom redan har "allt" inom gruppen. Men det känns som att dom också tycker det är jätteroligt och ikväll ska vi upp till fortet och titta på solnedgången därifrån. Önskar att vi hade mer tid ihop än bara idag/ikväll men vi alla ska vidare! Så typiskt, men jag ska ta vara på tiden :-D Sånna härliga människor, är så väldigt glad att jag råkade vara i just deras dorm.