Själva resandet i sig gick faktiskt kalasbra inatt. Hade två säten för mig själv och det va go temperatur inne i bussen, så jag lyckades sova för det mesta. Dock kom vi fram redan strax efter fyra vilket kanske inte är en ideal tid att entra en okänd storstad i vilda östern ensam å "blond"... Fanns några taxi omkring som självklart förstår att dom kan sätta vilket pris som helst eftersom en tjej inte vill gå dom 20 minutrarna jag hade till hostelet. Försökte argumentera emot orimligheten men makten är ju minst sagt på deras sida, haha vad ska jag göra? Det är ju ett litet pris för att inte bli våldtagen trots allt :-P Så fick betala samma pris för 5 minuter i en taxi som jag fick göra för en 8h-nattbuss över landsgräns och allt. Haha scammad ja, men men! Kom till hostelet tidigare än väntat och tänkte därför att är dom inte schysst och låter mig ta min säng tidigt betalar jag ta me tusan för den pågående natten också, trots att det bara va nån timme kvar. Men allt var fullt :-( Så jag har sovit på soffan i receptionen till nu heheh, lökig å dann. Räknar med att behöva en nap senare idag..

 

Också har jag bokat min biljett arlanda-ösd också... Kommer hem den 20de 15.35 och kan inte fatta det. Vill inte alls. (Förutom att träffa nära och kära som såklart blir fantastiskt). Otroligt goda nyheter är att edith och sanna kommer vara på arlanda så jag får träffa dom på direkten ♥ Lyckos mig va. Men kan ändå inte längta hem. Sitter just nu och drömmer om min praktik som jag ska göra allt i min makt för att få till utomlands! Har ett specifikt land jag drömmer om men vill inte skriva ut det i naivt undvikande av jinx. Vet inte ens om det är möjligt psykolog-regler-mässigt, så jag måste ha tålamod ääända till terminen börjar och boka möte med syv. Fy vad destruktiv jag är som medans på resa redan sitter och nästan ångest-längtar tills nästa haha ♥ Älskar det bara så himla mycket mer för varje gång och varje äventyr jag haft hittills har varit så härligt annorlunda mot för varandra, alla med sin egna förälskade charm. Ska "överleva" ett år i umeå, sen håller vi alla tummar och tår för att jag lyckas få till praktiken så jag kan bege mig igen. Älskar umeå nå oförklarligt, men ändå LÅNGT ifrån lika mycket som jag älskar utomlands :-)