ARRIVEDERCI ITALIA
Fem dagar i bergamo tog slut och det har varit så obeskrivligt bra! Andrew har skämt bort mig som tusan och vi har mått så himla gott! Glömde skriva om när jag kom och vi hamnade i en sån rolig situation. Han hade pratat med min blabla chaufför om vart jag skulle släppas av men dom hade missuppfattat varann. Så direkt efter avfarten från motorvägen lämnade han mig på en parkering, medan andrew fortsatte förbi den till en rondell. Och väl i rondellen kan man inte komma tillbaka! Så vi var fast på varsin "sida" av denna extremt trafikerade och stora väg, full av filer och lastbilar. Vi är i telefon med varann och försöker lösa situationen med skräckblandat skratt när lilla jag sicksackar mellan filer och bilar hahaha det var så läskigt!! Till slut fick jag springa ut i rondellen, han stannade mitt i den (!!!) och jag kunde hoppa in. Haha vi skrattade så jäkla mycket hur hamnar man ens i denna sits
Andrew tyckte det va tröttsamt med främmande till slut och längtade tills att bli av med mig så han kunde få ta en nap hahaha synd bro
Han skjutsade mig till tåget där det blev ett oplanerat långt hejdå. Först i kanske en kvart i väntan på tåget, sen när tåget väl kom bara stog det på perrongen en kvart till så då stog jag innanför och han utanför under tiden. Så det blev väldigt utdraget fastän andrew är en man av få ord och helst vill vara så odramatisk som bara möjligt (haha min motsats). Men vi sa ju såklart inte hejdåsaker hela tiden hehe
Ville ta en ledsen bild på han "wait i have to look good first" hahah
Nu så! Sådär ledsen är man över att säga hejdå till varann!
Glada för bra dagar
Men ledsna över hejdåt
Haha här räknar han ner sekunderna till departure. Hur tråkigt det än är att lämna italien fick jag ju en rent ut sagt grym sista tid och till och med ett betydelsefullt långt hejdå av en av mina viktigaste vänner. Han high knockade mig när jag inte börjat gråta under det men jag sa wait for it, att jag bara skonade han besväret för så fort tåget rullade kom såklart tårarna haha. Kan ju bara inte förneka hur förjävligt det är att åka härifrån. Att lämna honom och alla mina andra oersättliga vänner. Att lämna mitt favoritland på hela jorden. Att lämna livet jag skapat här. Jävla skit!!! Vill stanna. Exakt 25 veckor med italien som hemma har gett mig mer lycka än någonsin förutspåbart, vet inte hur jag ska kunna uttrycka ens i närheten av vad jag känner. Men ja tack för allt italien :-)
Kommentarer
Trackback