Från stationen till stan tog jag en buss där jag stog bredvid en italiensk familj. Va först för osäker/blyg för att inleda konversation men sen säger jag trots allt "scusi, siete italiani? Posso parlare un po' con voi?" (Excuse me, are you italian? May i speak some with you? (Fast det kanske inte är rätt formulerat)). Gladeligen fick jag det och där stog jag på italienska och presenterade mig själv, berättade att jag bott och pluggat i italien, att jag tränar min italienska varje dag för att jag verkligen vill lära mig, när jag kommit dit, förklarade lite om resan jag gör och svarade på frågor om hemma som vartifrån, väder etc. Jättetrevliga och gulliga var dom och det va så kul att ha en spontan italiensk konversation som ändå flöt på väldigt bra, dom tyckte jag va jätteduktig :-) Kul va?? Är så stolt över hur mycket jag lärt mig nu på slutet, både dåtid framtid "talkING"-formen och nya ord! 

Hur som, sitter och samlar kraft på caféet nu och ska passa på med några skypes, sen går bussen till montenegro klockan sju. Efter åtta toppendagar här i fina kroatien tillsammans med bästa valentina!