Sen sa vi ett tråkigt hejdå och nu är jag faktiskt redan på väg mot kroatien. Slovenien är ett heeelt otroligt land som jag verkligen kom att älska oerhört, och jag har väl gjort/besökt det som kändes viktigast, men självklart finns det massa mer. Vill utan tvekan tillbaka till denna fantasiplats. Hade absolut kunnat stannat här längre och i och med att jag har hela sommarn på mig har jag verkligen ingen brådska vidare alls. MEN. Att åka till kroatien är inte bara att åka till kroatien, det är att åka till valentina i kroatien. En av mina absolut närmsta som råkar vara kroat och som ska barnvakta mig under hela semestern där. Även fast jag varit väldigt väldigt glad i slovenien, träffat guldmänniskor, skrattat så magen gjort ont, känt mig obeskrivligt fri och lyckosam och mått oförklarligt gott... Så kan jag inte förneka vad det lockar att fara emot en trygg famn tillhörande en viktig vän som alltid underhåller mig till magknip, frågar dom rätta frågorna om sånt som är känsligt, uppmuntrar mig till äventyr och distraherar mig från onödigheter. Hon som gjorde att en pluggkväll i koines studielokaler blev ett av mina bästa minnen från forli, haha hur kan man ens vara så kul? Så fastän valentina såklart finns där även om dagar och veckor, längtar jag helt enkelt så himla mycket efter att träffa henne att jag inte kunde vänta längre än såhär :-) Att lämna forli och italien var oerhört tufft för mig (uppreparn much), så fastän jag träffat galet mycket härliga människor här i slovenien vinner det inte över tanken på att få återförenas med en nära vän.