HODGSON'S PEAK

Så skulle vi göra en hike, vi tog en liten mindre en i och med att vi inte alls packat fjällvandringsgrejer à la norrland till sydafrika, så vi var inte alls kittad för 9timmarshiken till afrikas näst högsta berg. Vi tog hodgsons peak istället som skulle ta ca 4 timmar. Vi kom upp till toppen som var som en gigantisk "kloss" med störtiga bergsväggar och gissade att det omöjligen skulle finnas en väg upp utan utrustning. Vi valde iallafall att spirala runt den lite och se om andra sidan gav mer hopp. Jag gick först och stödje mig på diverse stenar. Det var rätt exponerat så man var lite varsam. Sen var det en sten jag lutade mig på och helt plötsligt hängde huvudet ut över världens stup??? Ropade stup!!! till måns som ej alls förstod vidden. Men jo, precis under oss sträckte sig ett stup på en kilometer i höjd. Sjukaste känslan! Vi hade gått med en meters tjock vägg mellan oss och detta dödsdjup haha. Klippan var dessutom lite på överhäng och där strosade vi....

Vi embracade sjukheten och tog fikapaus där!!! Jag var så rädd! Det var otroligt mäktigt

Sydafrika framför mig, lesotho under mig, lesotho bakom mig

La oss såklart över kanten för att kika ner

*ej avslappnad för fem öre*

Natten inför hiken bodde vi ut på vischan, tre kilometer av vägen man typ körde genom lera för att nå. Det var stenhyddor utan elektricitet

Men ändå en rätt stor restaurang?? Vi var ensamma på hela stället och middag då vi fick fisk från deras älv hedde dom igång generatorn endast för oss när det lagades. Häftigt ändån!

Till solnedgången hikade vi upp på en "kulle" typ 30 minuter och nådde 360vy från en 3000meters-topp. Sjukt häftigt och så galet vackert. Precis lika oranget som afrikas solnedgångar ser ut att va på bild va det. Dock fastnade det såklart inte alls på våra fotoförsök haha. Lyckospritter i hela kroppen! Sen var stjärnhimmel något av det sjukaste. Det har varit fantastiskt stjärnklart hela veckan men här, så extremlångt ifrån ljuskällor etc. Det var MILJARDER prickar ovanför oss och dom sträckte sig ÄNDA NER till horisonten. Har aldrig förut tänkt på att man "bara ser stjärnor uppåt" men nu när de nådde ända ner i linje med bergskonturerna förstod jag att detta är något jag nog aldrig sett någe liknande av :-) Och det allra bästa var att vintergatan syntes något oerhört tydligt. Så där stod man å tittade rakt ut i rymden!

Det här var dessutom den kallaste av våra nätter, nästan -10 sträckte det sig till vilket ju funkar galant hemma. Men i ett rätt stort stenhus utan el och fyllt bara av två personer kändes det som att det vankades att frysa ihjäl haha. Efter kvällsmys framför brasan bestämde vi oss för att dra våra madrasser dit (typ in i "vardagsrummet" för att sova intill elden. Vi hade dessutom dom tjockaste maffigaste filtarna i världshistorier, två sånna, samt två slags täcken. Har aldrig någonsin varit så inkurad och mådde SÅ GOTT! Det var en av dom mysigaste nätterna jag levat! Man kände såklart i andningen och på huvudet att det var kallt men frös inget alls. Supercool natt.
Kommentarer
Trackback