Min sista tur gick jag på själv och det blev keb - tarfala - sälka - keb! Älskar ju tarfala så ville tillbaka dit och har varit väldigt sugen på sälka sen början. Tarfala sälka var omarkerad led som började med ganska drastiska höjdmetrar över en moränrygg och längs kanten på en glaciär. Gick ju emot allt man lärt sig så det var lite läskigt haha men gick ju bra. Den här sträckan tog längst tid trots ej längst sträcka pga så stenigt och flest höjdmeter. Väldigt häftigt iallafall och jag fixade det galant. Sen framme i sälka där jag blev mottagen som en prinsessa av stugvärdarna!! Som personal är det verkligen som att komma "hem" vart man än kommer. Blev bjuden på middag osv. Dom har också fin bastu intill jokken där det hängdes och badades. Även under dagen hade jag jokkdoppat, det må låta kallt men det var så fint nummer att det var ett NÖJE att sitta på grunda botten och luta kroppen bakåt i vattnet haha. Toppentid i sälka avlöstes sen av längsta biten hemåt, 2,5 mil dels längs kungsleden, in över en sneddande genväg, genom en dalgång och sen längs vår dal vid station. Hade tänkt att detta skulle ta kanske 8-9 timmar så blev så extremnöjd med mig själv när jag gled hem efter bara sex! Hann till min sista pannkakslunch och härlig kvalitetstid inför avfärd. Sista ledigheten användes alltså till fem mils hike själv och det var fantastiskt! Kuriosa att mamma var så orolig över att jag skulle längs omarkerad led att hon ej sovit alls. När jag kommer in i täcknings-zon ringer både pappa och syrran och säger hur mår du??? Mamma håller på gå under! "Ni vet hur mycket sara grinar, tänk hur mycket hon skulle grina om hon höll på frysa ihjäl?????" Ringer mamma som svarar på en millisekund (har väl stått beredd med mobilen oavbrutet) och svarar så lättat. Ropar sen ut på sitt jobb "SHE'S ALIVE" hahahah halvdramatisk?