KALLEMEDKOLLEN
Okej så igår var jag lite slarvig hehe. Fick skjuts till bussen som skulle ta mig över till malaysia och tar bara min stora ryggsäck med mig ut, inte påsen som innehåller frukt... Och mobil/kamera/pengar/kontokort samt pass. Ooooops. En panikattack senare minns jag att grace skickade hennes nummer till mig på facebook, så kommer jag åt det kan jag ringa henne som kan ringa sin mamma och be henne vända. Frågar runt främlingar om dom har lokal telefon + internet + tid att låna ut den och hittar så småningom en tjej. Terrar grace med miljoners samtal men hon är på jobbet och antagligen på möte...
En som jobbar vid busstationen ber om grace nummer också, tar mitt namn och skickar mig till bussbolagets kontor där det finns telefoner. Både hon och jag ringer och ringer och får till slut svar, men precis då dyker hennes mamma upp!! Av en total slump hade hon tittat i sitt bagage just idag och sett påsen. Hon hade dessutom glömt sin telefon hemma, så grace hade ändå inte kunnat ringa henne ifall jag kommit fram. Slutsats: VAD TUR JAG HADE.
Eller ja, det värsta som skulle kunna hända var att stanna en till natt egentligen. Så småningom skulle det ju lösa sig fastän det kunde innebära lång väntan. Alla grejerna var ju faktiskt i säkert förvar, bara lite för långt bort :) Men allt gick på snabba 45 minuter! Fast jag missade ändå min buss med en kvart haha. Så var tvungen att köpa en ny biljett och min tripp över till malaysia slutade på 60$. Men nu är jag häääär!
Kommentarer
Trackback