Okej så sen sist har resans allra första släng av hemlängtan kommit. Så pass att jag var tvungen att sätta på en snyftfilm så jag kunde gråta utan att någon ifrågasatte haha. Anledningen var den att jag först och främst fortsatte från queenstown på egen hand - det är alltid så tråkigt den där stunden emellan sällskap.

 

Sen på grund av lite olika grejer var jag tvungen att lägga fem nätter i christchurch när jag bokade två bussbiljetter förut. Alla säger att det är det tråkigaste stället på hela planeten efter att en jordbävning fördärvat allt 2011. Positivt tänkte jag att näääää så dåligt kan det inte va, har jag tråkigt kan jag titta på dom fina vyerna nya zeeland alltid har att erbjuda också kan jag unna mig att köpa wifi (hade turen att ha gratis på förra boendet).

 

MEN christchurch har faktiskt ingenting att erbjuda. Ingenting att göra. Inga fina vyer över huvud taget. INTE ENS LITE OBEGRÄNSAT WIFI I UTBYTE MOT NÅGRA SEDLAR KUNDE JAG FÅ. Kände mig ensammast i världen och fick panik av tanken på att va där så länge. Var så less att jag inte ens orkade va utåtriktad och trevlig, så gnällig å dann höll jag mig för mig själv. 

 

Som planerat åkte jag till kaikoura idag och har en biljett tillbaka om två nätter för att flyga från christchurch den fjärde, men jag viiiiilll inteeee diiiiiit. Så jag är ganska säker på att jag köper en ny biljett dit och stannar här in i det sista istället.

 

Förresten försökte jag va lika deppig här först. Kommer hit och det spöregnar, jag checkar in i en tom dorm (hatar när det händer) och vill bara kräkas olycka på alla. Skypar gnälligt med alla som orkar med mig. Men så checkar två kanongulliga tjejer in i mitt rum, så min plan om att inte skaffa några nya kompisar här utan bara va försvann direkt :) Sen skulle jag gå till affären ca 10 min bort i ösregnet när två som jobbar här erbjuder skjuts, också lagar jag tacos till middag efter det. Gjorde till och med guacamole! Livet är nog ganska bra igen.