Jag må ju berätta mer om fallskärmshoppet! Inställningen hemifrån var att jag aaaldrig skulle våga något sådant, men efter att ha överträffat mig själv massa gånger i asien började tänka om. Så kommer jag på kiwibussen och många av mina vänner går i samma tankar, samt dom som gjort det förut säger att det inte alls känns som frittfall (jag hatar frittfall).

 

Såååååå jag skriver upp mig inför dagen därpå och ingen förutom dom runt om mig här har nån aning :) Är otroligt rädd och planerar att göra det lägre hoppet. I bussen på vägen dit är jag helt ställd och mår typ illa, likadant under introduktionen. Men sen bestämmer jag mig plötsligt för att göra det höga (15000 feet) och så fort vi börjar byta om och gå mot planet försvann det! Var istället sjukt taggad och hamnade som andra hoppare.

 

La till en film som innebar en till fallskärmshoppare som hoppade samtidigt och som även tog drygt 100 bilder. Dyrt som satan men så otroligt välspenderade pengar!!!!

 

Själva hoppet bestog av en minuts fritt fall och sen hedde han upp fallskärmen. Första minuten var den bästa känslan nånsin, men med fallskärmen snurrade han runt oss så mycket så även då skrattade jag så mycket att lyckan kändes ut i tårna. Jäklar va bra det kändes när vi landade och att jag hade gjort en sån där grej :) Har tittat på filmen kanske 10 gånger och fnissar varje gång. Kommer aldrig glömma detta!