Sammanfattning av senaste dygnet: Två timmar båt. Nio timmar buss. Framme i bangkok kl 4 på morgonen, går till mitt gamla hostel. Bokningen hon som jobbar sagt att hon skulle göra åt mig görs inte förrän 7, och då hade 730bussen blivit full. Dom säger att åker jag till stationen kan jag få plats ändå. Taxin är för långsam, missar bussen. Nästa alternativ går om fem timmar och tar mig bara till gränsen mellan thailand och kambodja - inte siem reap. Ingen pratar engelska och förstår mig när jag undrar hur man tar sig vidare. Bokar i livrädsla för att fastna vid en farlig gräns, som alla säger att man absolut inte ska korsa ensam, samt som ligger i malariazon. Förbereder mig på fyra h buss + några timmar väntan vid gränsen + tio h buss, efter att redan ha väntat i nio timmar sen koh tao-bussen kommit fram.

 

Sanningen är dock att gränsen var kalasenkel, gled på smidigt som tusan och jag parade ihop mig med två gulliga damer som gjorde mig sällskap genom visaärenden och allt. Det var en filippinsk tant och hennes dotter på ca 40 år, haha åh va gott jag mår av tanken på alla olika vänskapsband som knyts. Dom tog hand om mig som sitt barn/barnbarn, visade mig hostelet dom bokat och var allmänt ursöta. Siem reap var dessutom inte alls några tio timmar från gränsen utan TVÅ. Haha jag vet inte vad personen jag pratat med fått för sig??? Resedygnet blev dock ändå på 27 timmar så jag kom fram och landade här i sängen direkt. Ska nu sova gott och ser fram emot att se kambodja imorgon. Godnatt!