Sheroz överlycklig att få bjuda över klassen till en fest som han bjöd på mat hemifrån (tadzjikistan) under. Han hade lagat storkok sen klockan fem och här serveras middagen, klockan elva

 

Hej kompisar! Long time no writing! Livet har sett ganska vanligt ut dom senaste dagarna. Ännu en skolvecka blev inställd så jag glider på. Vet egentligen inte vad jag fyllt dagarna med men dom har iallafall passerat fort! Det har mest varit vanliga middagar och mys med mina närmsta. Men igår däremot var det ännu ett erasmusevent! Första träffen utan info etc, utan bara en kul kväll. Vi blev indelade i mentorsgrupper med en vanlig student och tre erasmusstudenter. Min grupp var absolut jättehärlig och jag snackade med maaassor av nya människor, varav några jag tänkte nämna lite mer specifikt:

 

Sätter mig random på en stol, börjar prata med en kille bredvid mig som är från oklahoma. Säger att jag är svensk varpå han svarar "jag talar svenska"!?!?!?! Fattade ingenting efter fem veckor här helt isolerad från allt som har med sverige att göra. Väldigt väldigt väldigt kul tyckte jag. 

 

Sen visade det sig att min mentor gjort sin erasmus i falun! Och en annan hade gjort sin i linköping! Men jag har inte ens kommit till det bästa än... Jag träffade en belgisk kille SOM BOTT I ÖSTERSUND! Alltså VAAAA hittills har jag inte ens träffat något som känner till östersund? Min lilla hemstad i norrland liksom. Det var så himla kul att prata med honom. Jag kunde beskriva vart jag bodde, han hade handlat på min ica etc. Han älskade östersund obeskrivligt mycket och önskade varje dag att få åka tillbaka. Alltså hur sjukt var inte detta? I vanliga fall är jag egentligen faktiskt glad att det inte är några svenskar omkring, för svenskar kan jag umgås med hemma. Men jag tänker absolut inte förneka hur fantastiskt kul det är att träffa folk som inte bara älskar sverige, utan till och med älskar ÖSTERSUND. Well I do too, så jag förstår dom =) Känner mig alltid lite töntigt stolt när jag får presentera mig som svensk. Det är sällan andra bara svarar okej, utan varje gång får man en lite impad reaktion. Dels för att det är exotiskt för "alla" här, och dels för att sverige tydligen används som ett frekvent gott exempel i italienska skolor. Sverige är generellt väldigt fascinerande för dom flesta jag träffar, vilket jag tycker är jättekul. Men trots denna glädje över att få känna mig lite svensk en kväll så måste jag ju säga att jag inte känt en enda gnutta hemlängtan alls sen första kvällen här. 

Herre min je vad mina inlägg blir långa nu för tiden. Men varje dag är liksom fyllt med något minnesvärt som jag så gärna vill spara här i min dagbok =) Hur som, erasmuskvällen igår fortsatte med aperitivo men sen tog jag med andrew och gick på klassfest. Haha det är så kul att ha med honom för han blir bästis med alla på två minuter och jag tror hela klassen min älskar honom. Festen var iallafall ett hejdå för nago som tyvärr flyttar tillbaka till japan idag och det började bra med sheroz goda mat, samt massa hemgjord tiramisu. Lite dans senare slutade det dock med ett inte så trevligt polisbesök. Tre konstaplar som klampade in i lägenheten (är det ens lagligt utan papper?) och sparade passuppgifterna på alla som bodde i lägenheten.... Ops

 

Update: å nu hade jag fått ett facebookmeddelande "min kompis berättade att han träffade en svensk så jag ville höra av mig. Jag pratar svenska men vill gärna förbättra den, kanske vill du också förbättra din italienska så att vi kan hjälpas åt?" Haha alltså jäklar vilket svensk-flow man hamnade i då. Kanske blir denna nya vänskap receptet för framgång i min italienskakarriär?