Idag har varit en speciell dag, jag har varit så bipolär. Stannade ju hemma ganska långt in på dagen vilket var väldigt skönt, behövde de. Men sen blev det såklart tråkigt och jag gick ut. Föll för ljubljana direkt, herre min je vilket fint ställe! Jag bor precis intill floden och det är så mysigt, rent, hemtrevligt och fint. Passar mig som bara den! Så jag kände mig så glad att det bara spratt inom mig. Älskade stället på en sekund! Gick med i en free walking tour och fick kompisar också så mådde allmänt gott. Vi gick upp till en view point ihop och bara va. Blev medbjuden till senare också men hade ont i magen så jag ville mest bara hem, så vi sa hejdå. Blev hemma en stund men sen gick jag upp till en roof top bar för jag kände för att bara vara själv, men ändå se detta paradis. Är lite i social detox men samtidigt i upptäcktsmode haha. Drack en hugo och tittade på en fin solnedgång där, men kände mig som ändå lite ledsen. Skulle hemåt till sist men the main street (som jag bor på) var så mysig att jag satte mig där en stund med en till drink och njöt av atmösfären. Härligt, så jag mår liksom halvgott men känner ändå nån ledsenhet inombords för alla människor jag saknar. Vet att det låter onödigt och destrukivt men jag lovar att det bara är nu direkt efter separationen :-) Gav ju mig själv idag som rebounce så det spelar väl ingen roll om jag självömkar hemifrån eller från en rooftop (haha det senare låter ju till och med bättre). Om någon av mina forlivänner läser det här känn er saknade!

 

PS en tjej på hostelet skypar med någon hemifrån just nu och skitsnackar sitt resesällskap som bara den. Gnäll, oensighet och annat tjorv som kan uppstå när man är uppi varann dygnet runt. Hur det inte känns ok att ränna omkring utan den andra om kvällarna osv. Känner bara resa själv kan vara BÄST!