Nu har jag flyttat ifrån forli. Det känns otroligt vemodigt och precis som jag skrev sist har det varit så jävla jobbigt nu på slutet. Har grinat otroligt mycket och även när man inte haft faktiska tårar nerför kinderna har man som ändå varit så himla, himla ledsen inombords. Sådär så det bara gör ont inuti en. Mina fina, magiska, fantastiska vänner har gett mig presenter, skrivit ut foton på oss, skrivit brev till mig och bara skämt bort mig så pass att jag inte kan förstå hur jag kan förtjäna sånna perfekta människor runt mig. Min erasmus har varit den överlägset bästa tiden i mitt liv. Har varit så lycklig att jag inte ens kunnat förstå hur mycket lycka som faktiskt kan få plats inom en? Varför exploderar jag inte? När jag bodde i umeå trodde jag ändå att jag var mitt allra lyckligaste jag i den kontexten, men sen kom jag hit och på något sätt 500-dubblades allt. Hade aldrig förväntat mig så mycket bra vänner, så många BÄSTA vänner, att hitta sån kärlek och sån kemi i så många. Fy bubblan vad fantastiskt det varit. Att bo i italien var likaså det guld, vilket land! Under mitt utbyte på ungefär 6 månader har jag besökt 5 länder och 37 städer. Gång på gång har italien överträffat sig självt och jag har blivit kär om och om igen. Bara forli är en fantastisk liten stad som passar en small town girl som mig, för alla känner alla. Vet att många ser detta som något dåligt men jag älskar det. Dessutom är det placerat som så att allting finns tillgängligt. Florens, rom, milano, venedig, kusten och alla små guldkorn är så himla nära. Italienska kulturen är vidare så otroligt annorlunda från allt jag är van vid, vilket var precis vad jag ville. Har lärt mig så mycket under mitt utbyte här och hade inte ändrat nått. Tänk vilken slump att allt blev som det blev, och tänk att det råkade bli helt perfekt.

 

Lyckos mig som fått vara med om detta. Lyckos mig som fått bo i italien. Lyckos mig som haft möjligheten att resa så mycket. Lyckos mig som träffat alla dessa pangbrudar och toppenkillar. Lyckos mig som hittade ett perfekt hem som jag faktiskt fick känna mig så hemma i. Lyckos mig som både fick så många erasmuskompisar men också så många italienska. Lyckos mig som så många gånger har spritt i kroppen för lyckan bara bubblat inom mig. Lyckos mig som klarade skolan utan för mycket stress å press. Lyckos mig som fått chansen att lära mig italienska. Lyckos mig som säkert snittat 5-10 cocktails i veckan. Lyckos mig som ätit så gott att jag är nästan 10 kilo lyckligare. Lyckos mig som bara är 20 men redan fått varit med om allt jag varit med om. Lyckos mig som skrattat så det gjort ont precis varenda dag. Lyckos mig