• Sara Ling
  • Sydafrika
  • Kebnekaise
  • Östeuropa
  • Italien
  • Nya Zeeland
  • Asien
  • Albanien
  • Reunions
  • Arkiv
    • Februari 2016
    • Oktober 2015
    • Augusti 2015
    • Juli 2015
    • Juni 2015
    • Maj 2015
    • April 2015
    • Mars 2015
    • Februari 2015
    • Januari 2015
    • Juli 2014
    • December 2013
    • November 2013
    • Oktober 2013
    • September 2013
    • Juni 2012
  • WHERE THERE IS LOVE THERE IS LIFE


    Alltså dessa bilder på oss två. Så mycket kärlek. Läste ett så himla fint brev hon skrivit till mig och det går ju bara inte att få klarhet i vad man känner - extrem smärta pga separationsångest eller extrem lycka pga kärleken


    Fina fransisco och anna följde med ända till tåget
     
    Bästa andrew hade printat ett foto på oss och skrivit på baksidan av det


    Min forlifamilj, fan som jag grina av att säga hejdå


    Det här va inte heller så kul... Stå själv kvar när alla går ifrån och vinkar hejdå. Även när jag gick ut ur min lägenhet för sista gången flödade tårarna, det må ju va ett bevis på att man trivts hemma de (och haft världens bästa roomie)


    Försök till skratt mellan tårarna ;-) Precis innan detta hade jag fått en sån våg av smärta inom mig att jag bara bröt ihop mitt på caféet


    Livet har ju försökt rulla på lite som vanligt också, här häng hemma hos oss medan jag städade ur mitt rum (även det med pauser för gråt förstås haha)


    Sista kvällen min gick vi på aperitivo och sen till en stängd park - de löser man såhär


    Vi skålade inte bara för mig som skulle åka utan mest för giorgia som fyllde 20


    Tårtpaus hemma hos "oss" (vid det här laget hade jag redan flyttat ut och va officellt en gäst istället)

    Bodde sista dygnet hos min bästis anna. Oj som vi gråtit ihop sista veckan... Och skrattat såklart

    Alltså älskar dig. Allt var inte alltid perfekt men dudu har gett mig så mycket och vi har spenderat så mycket tid som bara möjligt ihop nu på slutet


    Jag och mina italienska pinglor

     
    Här kommer en hundradel av allt som försiggått nu på slutet. Det har varit så oootroligt intensivt att jag inte ens kan minnas allt att ta upp - men har varit hemma bara minuter om dagen och annars ränt varenda sekund i jakt på att ta vara på sista tiden med alla mina käraste. Förutom den oundvikliga vetskapen om att det varit slutet har jag njutit. Så pass att jag inte ens klarat av att boka biljett därifrån förrän idag. Förr eller senare måste det ju va dags, hur mycket förnekelse man än lever i :-(


    2015-07-01 ♥ 22:43:22 ~ Italien Permalink


    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:


    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback