WHERE THERE IS LOVE THERE IS LIFE

Alltså dessa bilder på oss två. Så mycket kärlek. Läste ett så himla fint brev hon skrivit till mig och det går ju bara inte att få klarhet i vad man känner - extrem smärta pga separationsångest eller extrem lycka pga kärleken

Fina fransisco och anna följde med ända till tåget


Min forlifamilj, fan som jag grina av att säga hejdå

Det här va inte heller så kul... Stå själv kvar när alla går ifrån och vinkar hejdå. Även när jag gick ut ur min lägenhet för sista gången flödade tårarna, det må ju va ett bevis på att man trivts hemma de (och haft världens bästa roomie)

Försök till skratt mellan tårarna ;-) Precis innan detta hade jag fått en sån våg av smärta inom mig att jag bara bröt ihop mitt på caféet

Livet har ju försökt rulla på lite som vanligt också, här häng hemma hos oss medan jag städade ur mitt rum (även det med pauser för gråt förstås haha)

Sista kvällen min gick vi på aperitivo och sen till en stängd park - de löser man såhär

Vi skålade inte bara för mig som skulle åka utan mest för giorgia som fyllde 20

Tårtpaus hemma hos "oss" (vid det här laget hade jag redan flyttat ut och va officellt en gäst istället)

Bodde sista dygnet hos min bästis anna. Oj som vi gråtit ihop sista veckan... Och skrattat såklart

Alltså älskar dig. Allt var inte alltid perfekt men dudu har gett mig så mycket och vi har spenderat så mycket tid som bara möjligt ihop nu på slutet

Jag och mina italienska pinglor

Här kommer en hundradel av allt som försiggått nu på slutet. Det har varit så oootroligt intensivt att jag inte ens kan minnas allt att ta upp - men har varit hemma bara minuter om dagen och annars ränt varenda sekund i jakt på att ta vara på sista tiden med alla mina käraste. Förutom den oundvikliga vetskapen om att det varit slutet har jag njutit. Så pass att jag inte ens klarat av att boka biljett därifrån förrän idag. Förr eller senare måste det ju va dags, hur mycket förnekelse man än lever i :-(
Kommentarer
Trackback