Har inget speciellt att blogga om idag så det får bli till att prata om random saker istället. 

 

1. I italienska skrattar man inte skriftligt "haha" utan "ahah". Först trodde jag folk gjorde dumma typos men sen när det var så ofta var jag tvungen att fråga, och ja mycket riktigt är ett garv "ahahahaha". Försöker embraca detta så gott det går för att passa in i tillvaron. 

 

2. Att italienare pratar med händerna är inte någon överdriven stereotyp, det är MINST lika sant som man trott. Till och med när dudu körde bil och jag satt bredvid, släpper hon ratten för att göra dom nödvändiga handgesterna som passar till historien! En själv som är från sveriges superorganiserade körning bad henne fokusera mer på att köra än på att prata ahaha (nailed it!). Även när dom pratar i radion, där gester absolut inte gör någon som helst skillnad, flänger det omkring armar överallt. Dessutom har dom flesta rörelserna en faktiskt betydelse, som om dom vore ett ord. Det är alltså inte bara på feeling utan ett helt språk i sig.

 

3. Catcalling existerar inte hemma jämfört med här. Det går inte att gå utanför dörren utan att någon ropar ciao bella, complimenti, bellisima etc och tittar en uppifrån och ner. Mitt personliga rekord var när jag verkligen måste ha brought my a-game för det var så löjligt många den dagen. Också passerar jag två killar som sitter vid ett bord, där den ena slår händerna kring ansiktet och utbrister OH MY GOD och den andra skyndar upp sin telefon och börjar fota mig?!?!?! Alltså va haha hur kan detta kännas ok för dom? Jag blev arg och sa till på skarpen men existerar alltså i någon random italienares telefon nu.