Kan inte bestämma mig om jag är glad eller ledsen. Igår skickade jag in mina sista uppsatser och idag tog jag stegen ut ur min sista lektion; grymt att plugget är överstökat! Men samtidigt betyder det ju att min erasmus officiellt är över... Hujedamig vad tiden flög? Har hur som helst några fina veckor kvar här fyllda av inget annat än ledighet, så ska försöka att inte bli sentimental än. Fokus på hur grym jag är som blev klar så snabbt istället, jag är en av få! Kan bero på att jag bara behöver ett g medan resten siktar på högsta möjliga, men ändå ;-) Hejdå utlandsstudier och bologna universitet. 

Ikväll är det den regelbundna hjärt-onsdagen här vilket betyder att forli fylls av liv, livemusik och liknande härligheter. Ska möta upp mina favorititalienare ute för lite kvalitetstid ihop, vilket inte händer så ofta som i början längre pga plugg, hemvistelser och andra tidsbovar. Andrew träffade jag en sväng idag för första gången på tre veckor då vi varit i olika städer, dudu var också hemöver i några veckor och med resten brukar det tyvärr bli mycket snack och lite verkstad när man smider planer. Men ikväll så tror jag vi ska bli allihopa, ser glatt fram emot det!

 

PS tog modet till mig att gå till frisören imorse fastän ryktena om att man typ får page vad man än säger. Dessutom kan dom ju inte ett ord engelska. Blev därmed lilla rädd när hon drar fram en RAKMASKIN, för nä här klipper man tydligen inte med sax??? Ehhhh såg nog skräckslagen ut men lät henne sköta sitt. Å ja, håret blev ju bra mycket friskare än innan och fastän jag aldrig sett mig själv med så "exakta kanter" längs topparna blev jag trots allt nöjd. Vad som helst är bättre än den slitna rishögen jag gick omkring med innan :-)

 

Min kurs just nu är så jävla värdelös, helt ofattbart tråkig med en avskyvärd lärare och föreläsningar på FYRA TIMMAR. I vanliga fall har man en rast per timme, men nä med henne har vi en rast på fyra timmar istället. Och den får man typ be på sina bara knän om. Å innan lektionen idag hade jag dessutom bara sovit 5 timmar under natten, så mina klassisar fångade mitt a-game på sin selfie här hahah (detta var såklart i ett tillfälle lärarn inte kunde se mig). Fick kämpa nå oerhört med att hålla ögonen öppna. När den efterlängtade rasten kom fällde jag ner fyra stolar i rad och tog en faktisk NAP! Ajjemän, la man sig och sov på trähårda pinnstolar i en varm och ljus lektionssall full av surr. Nemas problemas och lätt värt för då kunde jag koncentrera mig liiiite bättre sen iallafall!

 

Efteråt hade jag frågat några kompisar om vi skulle ut och käka men alla har så mycket plugg att göra. Istället gick jag till tvättomaten dit jag tog med mig datorn för plugg och take out kebab, hahaha så sorgligt...

Ivrig på presentöppning

 

På fredag fyller anna år och då blir det storfireri, men jag vill ju uppvakta henne själv också så då smög jag in den här lappen till henne igår via hennes roomie! Vi delar enorm kärlek främst till choklad, men också till gosaker generellt och lyckan över att smutta på cocktails i goda vänners lag. Vet inte hur mycket pengar vi spenderat på drinkar och hur många olika vi testat under vårt halvår ihop haha. Så ikväll ska vi ha efterrätts/cocktailbuffé tänkte jag, alltså inte ta en var utan beställa ett gäng och prova av allt :-D Också har jag fått några olika sorters awesome marabou importerat som hon ska få i paket. Älskar personliga presenter så även fast varken choklad, efterrätt eller drinkar är nått speciellt för världen är det något internt för oss och jag är övertygad om att hon kommer uppskatta det ♥ 

Fina venedig


Hyrde mysig fyrhjulingsscykel i lucca och tog ett varv runt "kullarna/murarna" staden är inringad av


Lucca är såååå fint jag älskar lucca


Syrror

Är tillbaka i forli igen efter en helt galet bra helg med finfrämmandet! Oj vad gott vi mått och vad vi skrattat mycket. Ska visa bilder imorgon men blev liksom för lat för det idag. Istället fokuserade jag på att fixa födelsedagspresent, äntligen skriva klart livets mest ångestladdade uppsats, svettas bort och ta en spontan kvällsgelato tillsammans med ett gäng härliga klasskompisar som jag precis kom hem ifrån. Vill verkligen träffa varenda själ jag känner såhär i slutet och njöt till tusen av att umgås med mina härliga italienska vänner samt tyska timo :-) Nu ska jag lägga mig, imorgonbitti blir det upp på forlis veckliga marknad och sen plugga. Siktar på att bli klar med skolan här i dagarna, har visserligen två veckor till på mig men när jag lämnar min allra sista lektion nu på torsdag vill jag vara FRI! Och jag har faktiskt varit så pass duktig att det är fullt möjligt, så att se målet så pass nära gör plugget mycket mer motiverat. Godnatt!

Då är det dags för sverigefrämmande igen!! Hoppar snart på tåget för att möta upp linnea och mattias i parma. Dom blir här över helgen och vi har hyrbil så utöver parma tar vi någon dagstripp också :-D Ska bli så kul att ses, en toppenhelg väntar!

 

Check och check på några fler hejdån då och idag blev det väckerklocka trots hemgång klockan tre, måste plugga och packa järnet innan avgång senare idag. Botellon var iallafall knökat av härliga människor igår, onsdagkvällar är generellt ett event över hela forli nu mera och det är så härligt att strosa omkring på gatorna. Livemusik vid varenda uteservering och folk överallt. Fina forli!!

Håller bittert på att packa ihop hela mitt forliliv, fan i mig vad tiden gick fort alltså. Imorgon kommer syrran och mattias hit (!) och när dom vänder hemåt igen tar dom med all min packing å lämnar kvar en ryggsäck till mig. Har fortfarande några veckor kvar här efteråt, men gör såhär eftersom jag ogärna vill släpa runt på ett halvårs leverne när jag ska backpacka i sommar haha. Så än är tiden här i min fina italienort i och för sig inte över, men verkligenheten slår ju ändå när man står där över resväskorna... Dessutom ska jag på hejdåmiddag nu, åh det är dags att ta farväl av både hazel och katy!! Fattar ingenting! Men det blir ju iallafall en rolig kväll, först pizza med massa favoriter och sen botellon med hela forli på en piazza. Det är ett stort öppet event, precis som det förra helgen, med massor av människor ute i sommarvärmen :-) *think positive thoughts* *try to avoid a mental breakdown*

 

Igår kände jag mig som tretton igen. Ni vet när man satt i klassrummet, på fotbollsmötet eller vad det nu än må ha varit och absolut inte fick skratta, vilket gjorde att man bara skrattade mer å mer å mer. Valentina är typ den roligaste människan på jorden, absolut INGEN har tidigare fått mina magmuskler att krampa så som hon, så att gå till bibblan för att plugga ihop igår var inte särskilt genomtänkt. Hela kvällen irriterade vi alla i lokalen med kvävda asgarv över oförståeliga småsaker. En gång var jag ta me tusan tvungen att springa ut ur lokalen för jag skrattade så hysteriskt! Åh, jobbiga må vi ha varit för omgivningen men vi själva mådde iallafall himlans gott ;-) Shoutout till valentina du är bäst!!! ♥

Oj vilken dag jag har haft. Ställde klockan och gick till studielokalerna så fort dom öppnade, forlis ända pluggställe med ac. Heaven on earth. Hade halvsvårt att koncentrera mig men fick ändå en del gjort. Tittade bland annat på en film vi hade i hemläxa som typ var porr?! Otroligt obekvämt att sitta bland folk och se en 1,5 timmes film full av onanering, orgasmer, sex och gruppsex hahaha vet ej hur detta gick till i en kurs om jugoslavien. Satt iallafall tills lunch då jag åt snabbt och sen gick till skolan för fyra timmar på min nya kurs. Avskyr den. I vanliga fall är våra kurser 2h/dag, men den här är 4 trots att det motsvarar samma poäng! Konstigt. Plus att vi har en film i läxa mellan varje lektion, ca 45 sidors kurslitteratur varje dag, en muntlig presentation och sen tyckte hon till råga på allt slutuppsatsen ska va på FEMTON SIDOR. Nej nej nej sa vi och efter massa tjat fick vi igenom att åtta räcker. Bättre. Det är ju trots allt exam periods, hur ska vi ha tid för våra andra examineringar?

 

Dessutom var föreläsarn en bitch, hon kom en timme sent och sa varför men la till "so i'm not even gonna apologize". Eeeeeh jag känner bara att även om freaking obama kom och hälsade på dig ska du ändå be artigt om ursäkt för att vi fick vänta i en timme på dig? Sen volontärade jag till den första presentationen, varpå hon nämner tre artiklar och två filmer som den ska baseras på. Pga väldigt snabbt rabblande av dom ber jag henne upprepa så att jag kan antecka, varpå hon svarar nej!?! Nähäpp tack :):):) Efter lektion 15-19 slängde jag i mig middag för att gå tillbaka till studielokalerna där jag är än. Dom stänger 00.00 och jag hade tänkt hålla ut men nu tryter koncentrationen nå oerhört så jag går hem och lägger mig istället. Blir en minst lika intensiv dag imorgon can't wait

 

Hörde av mig till mina käraste och frågade om vi inte skulle mötas upp på den där gulliga uteserveringen vi passerat så många gånger och sagt att vi borde testa. En halvtimme senare var vi där och jag unnade mig en rödvinsrisotto! Energiboost.

 

Det är inte ok att klaga på värmen när ni där hemma drass med engradigt och regn sen veckor tillbaka, men fy bubblan vad sjukligt varmt det är här. Vi svenskar är ju mest vana vid hetta när man åker på solsemester och då har man ju tillgång till både bad och vind. Forli däremot är som en instängd, fuktig kapsel där de rådande 30 graderna bannemig känns som 50. "Va bara inne då" tänker ni nu men grejen är att DET GÅR INTE ATT FLY! Det är 30 grader inomhus också! Och vår ac är trasig. Idag och igår har jag suttit och pluggat i bikini för att minsta lilla klädesplagg är för varmt haha. Då och då tar jag iskalla duschar. Hur är det ens möjligt för en norrlänning att överleva detta? Tror ni professorn säger okej då ifall jag inte lyckas få till en uppsats och skyller på ovana av denna hetta? ;-)

 

PS förutom detta är jag jätteglad idag då något efterlängtat uppklarades. Jättejättejätteglad ♥

Haft en makalöst bra vecka med denna donna

Vi har simmat i härligt vatten på fyra olika stränder

 

Home sweet home. Hur fantastiskt sicilien och alla andra ställen än må vara, är lyckan att kliva ut från tåget på forlis station obeskrivlig varje gång. Speciellt inatt! Har haft en såååå bra semester men mer om det kommer senare, först ska jag dokumentera hemkomsten.

 

När vårt flyg landade sprang vi ut, sprang igenom hela flygplatsen och skyndade oss som aldrig förr för att komma till tågstationen. Vi hade egentligen redan missat sista tåget, men vi höll något litet hopp om att det kanske kunde vara lite sent. Vi gav dock upp för vi var inte bara "lite sena" utan snarare 20-25 minuter. Desperata försökte vi hitta varje lösning vi kunde, vilka tåg som fortfarande gick och hur vi kunde ta oss till forli därifrån, för vi ville verkligen hem. Dels trötta efter 14 timmars resande så vi ville inte vara fast i bologna till morgontåget kl 6, men dels saknade vi våra vänner och det var ett stort event i forli vi ville på. Till slut inser vi dock att vårt tåg var 50 (!) minuter sent, så extremt överlyckliga sitter vi på tåget hem tio minter senare!! Halv två på natten är vi hemma, tar en kvart till att duscha och svira om och skyndar iväg till piazzan där alla vi känner var. Å ingen visste att vi skulle komma för vi hade sagt att vi definitivt inte kommer hinna med sista tåget :-) Överöstes med kramar pussar jubel och whaaat aareee yooou dooooiiing heeereeeee?! Åh, vi hade saknat vår forlifamilj så mycket. Det var så himla kul att se alla. 

 

Det här är någonting som betyder så mycket för mig för jag vet hur det är att inte riktigt ha några vänner, hur det är när ens frånvaro respektive närvaro knappt märks, efter tre väldigt ensamma år på gymnasiet. Att ha vänner som älskar en är inget jag tar för givet och fylls därför med sån ohanterlig lycka i sånna här tillfällen. När jag verkligen känner att jag älskar mina vänner och dom utan tvekan älskar mig tillbaka. När jag har en kramkö framför mig av folk att slänga mig över efter fem dagar isär. När några springer mot en över piazzan vid den överraskade åsynen av en. Katy, vrålhärlig tjej men som jag inte är supernära med, sa "sara hur länge har du varit borta? Fem dagar? Och alla har saknat dig så himla mycket, som om det vore veckor isär. Titta hur glada alla är att se dig! Redan dag tre kände vi bara nä nånting är fel, vart är sara?". Å beth och fabian frågade om jag alltid varit den personen, varpå jag undrar vilken person? "Den som alla älskar". Vilken komplimang va. Svarade med ett skratt att nä verkligen inte, att jag varit rättså utstött under gymnasiet. Fyllde i att det såklart verkligen inte är något att tänka på nu, för idag är jag den lyckligaste människan på jorden. Men dom säger ändå "om det får dig att känna dig nå bättre så kan jag säga att här älskar ALLA dig".

 

Åh, det här inlägget låter så himla kaxigt, men för en där bra vänner inte alltid varit något självklart är det här det absolut lyckligaste som kan hända. Och min blogg är trots allt min dagbok och det här är en stund jag vill kunna se tillbaka på och minnas i detalj. Säger absolut inte att alla bara tycker att JAG ÄR BÄST, utan att jag tycker att alla mina vänner är bäst och att dom dessutom tycker det om mig tillbaka. Helt jämlikt alltså, precis så som relationer ska vara :-) Älskar er.

 

I ära av vår nationaldag vill jag tillägna världens bästa land ett inlägg! Jag har visserligen alltid älskat hemma, men min kärlek nådde nya höjder när jag började resa och faktiskt fick se, förstå och höra om Sverige utifrån. Först och främst; Sverige är inte tråkigt. Sverige är obeskrivligt fascinerande, vi är bara för vana för att se det. Ibland tänkte jag att "lyckos mig som träffar människor från så häftiga länder, och typiskt för dom att dom bara får hälsa på mig i mediokra Sverige". Men fattar ni hur många som drömmer om att åka norrut? Se norrsken? Uppleva sommarnätter när solen knappt går ner? Hur EXTREMT (!!!!) avundsjuka alla blir när jag visar videos på när jag åker skridskor över den genomskinliga tunna isen på locknesjön? Hur coolt det är att det var en del av min utbildning att lära mig klättra ur en isvak? Hur häftigt det är att frusna ögonfransar är vardagsmat under vintermånaderna? Hur obeskrivligt vacker lilla lilla frösön är med sina två skidbackar? Hur galet det är att vi under påsk sitter i snösoffor och solar utan tröja?

 

Men viktigare: hur otroligt mycket längre fram Sverige är än så många andra länder? Utbildning. Välfärd. Jämlikhet. Rättigheter. Politik (ja! förstog ni vilken förebild vi är för hela omvärlden skulle ni sluta klaga på ALLT regeringen gör! Folk skrattar när jag berättar hur stort missnöjet är och ifrågasätter om vi ens tittat oss runt om i världen haha, oavsett om jag pratar med en italienare eller mexikan). HBTQ-rättigheter. Öppensinnighet. Möjlighet till självständighet med arbetsmarknad tillgänglig även för unga. Världens bästa idé studielån (jag är en av otroligt få som är 0% istället för 100% beroende av mina föräldrar). Den skyhöga medelnivån i engelska. VI ÄR FRAMTIDEN OKEJ

 

I VARENDA kurs jag läst här nere har dom tagit upp Sverige som gott exempel. Till och med som ett FANTASTISKT exempel. Citat från en professor när han sammanfattade kursen: "So basically, Sweden is showing the rest of the world how everything is done!" Å så himla stolt blir jag. På något jäkla vänster hade jag turen att få bli född i världens absolut bästa land! Ingen på hela jorden är så stolt som jag när jag får svara Sweden på frågan vart jag är ifrån ♥

 

 

Den här bilden brukar jag visa för folk när dom inte riktigt förstår hur jag bor. "På en ö i en sjö i en stad i norra sveriges inland" hahaha det låter ju onekligen speciellt. Jag har som aldrig riktigt reflekterat över att jag är från en ö tidigare, men det är jag ju faktiskt och hur cool är inte det!?

JAAAA det är sant, nu åker jag till sicilien! Overkligt härligt! Jag och kate unnar oss en semester på denna vackra ö och det ska bli magi. Vi kommer bo på två olika ställen och fortsätta köra på couchsurfing. Pga telefonlös vet jag inte hur mycket liv jag kommer kunna ge ifrån mig men några instagramposts från hennes iphone bör jag kunna langa (@saralingg). Ha en bra vecka så skriver jag helt enkelt när jag kan!! :-D

 

Har inget speciellt att blogga om idag så det får bli till att prata om random saker istället. 

 

1. I italienska skrattar man inte skriftligt "haha" utan "ahah". Först trodde jag folk gjorde dumma typos men sen när det var så ofta var jag tvungen att fråga, och ja mycket riktigt är ett garv "ahahahaha". Försöker embraca detta så gott det går för att passa in i tillvaron. 

 

2. Att italienare pratar med händerna är inte någon överdriven stereotyp, det är MINST lika sant som man trott. Till och med när dudu körde bil och jag satt bredvid, släpper hon ratten för att göra dom nödvändiga handgesterna som passar till historien! En själv som är från sveriges superorganiserade körning bad henne fokusera mer på att köra än på att prata ahaha (nailed it!). Även när dom pratar i radion, där gester absolut inte gör någon som helst skillnad, flänger det omkring armar överallt. Dessutom har dom flesta rörelserna en faktiskt betydelse, som om dom vore ett ord. Det är alltså inte bara på feeling utan ett helt språk i sig.

 

3. Catcalling existerar inte hemma jämfört med här. Det går inte att gå utanför dörren utan att någon ropar ciao bella, complimenti, bellisima etc och tittar en uppifrån och ner. Mitt personliga rekord var när jag verkligen måste ha brought my a-game för det var så löjligt många den dagen. Också passerar jag två killar som sitter vid ett bord, där den ena slår händerna kring ansiktet och utbrister OH MY GOD och den andra skyndar upp sin telefon och börjar fota mig?!?!?! Alltså va haha hur kan detta kännas ok för dom? Jag blev arg och sa till på skarpen men existerar alltså i någon random italienares telefon nu. 

Haha sen sist har jag genomgått en depression. True story. Varför? Har tappat bort min telefon. Hela dagen har jag haft sån fysisk smärta utav ångest och olycka. Låter ju supertöntigt att plåga sig själv så pass över något materiellt, men det känns bara så jävla onödigt. Som tur är har jag världens bästa vänner som knappt låtit mig vara själv alls. Spenderade hela dan med anna som stog ut med mig trots att jag var så svårflirtad och helt omöjlig. Hon pladdrade på om allt möjligt, gjorde allt för att distrahera mig, medan jag mest avbröt med gnäll. Var inte en sån härlig person men hon fick mig verkligen att må bättre iallafall. Närmare kvällen gick jag hem och strax därpå plingade det oväntat på, då var det valentina som kom förbi för att munta upp mig! Å som hon lyckades, helt plötsligt fann jag mig själv vridandes av skratt på golvet och satte juice i halsen pga asgrav. Efteråt gick vi till emily och beställde kinamat. Nu när jag beskriver dagen låter den ju väldigt bra, men jag har som hela tiden haft den molande ångesten där och varit smärtsamt olycklig så fort det blivit tyst omkring mig. Som sagt, det låter ju definitivt som en överreaktion men jag är generellt en väldigt ångestfylld person och kan bara inte kämpa emot det. Iallafall ska pappa ringa försäkringsbolaget på måndag så håll alla tummar ni har att dom täcker det. Också får jag låna en skittelefon av mathias för att överleva vardagen.

 

Jaja, övrig lägesuppdatering. Festen hos mig i torsdags var kalaskul med så många härliga människor. Nya som gamla i en konstig men ack så bra mix! Men ändå vaknade jag upp med otrolig ågren dagen därpå. I sverige lider jag av ångest efter exakt varje utgång, även om det 9 gånger av 10 är oprovocerat, men har inte upplevt det här förrän nu. Så hela dagen gick åt till att tycka synd om mig själv. Sen var det bara att programmera om för igårkväll var det tempesta ormonale, en endagarsfestival i en park som är årets event. Ska vara det roligaste på hela året men för mig blev det den sämsta kvällen sen jag kom. I stort sätt på en gång blev jag av med telefonen, innan vi ens kommit dit, så jag var väldigt ledsen och höll mig ganska för mig själv hela natten. Tråkigt men sant. Å nu vill jag bara sova så att den här dumma dagen är över nån gång.